Våga Drömma - Våga Göra
Heartbeats
Footloose Linedance
Nånstan inom mig bor det en liten Texas-howdi-girl. En dag ska jag minsann gå på ett riktigt cowboyhak and dance my ass off ...
Konsten att lyssna
Ett motto som jag lever efter är att inte döma en människa och jag hatar allt vad fördomar heter. Jag tycker det är en bra grund att ha i bakfickan - vad tycker Ni?
Sen brukar jag alltid försöka hjälpa och stötta alla som kommer till mig med sina bekymmer och problem. Mina vänner, och även andra som jag hjälpt, uppskattar att jag lyssnar utan att döma. Det är en del av den jag är.
Jag kan även stå för att jag inte alltid har varit så. Det finns stunder i mitt liv där jag har haft fördomar och dömt folk utan att veta bakgrunden till det.
Och det är inte heller det lättaste att lära sig att verkligen l y s s n a på vad en människa säger. Detta beror på att vi har olika erfarenheter och egna psykologiska filter som vi har byggt upp.
Vi kan lyssna endera reaktivt eller proaktivt. Med detta menas att vi lyssnar med endera vanemässiga filter eller medskapande filter.
Genom att lyssna med vanemässiga filter i ett samtal så agerar vi genom att hålla med eller inte, vi gillar eller ogillar, anser vad som är rätt eller fel. Vi är fördomsfulla och dömande.
Det jag har lärt mig genom åren, dels genom eget intresse, men även genom att ha studerat både pedagogik och psykologi i olika former, är att vara Proaktiv i mitt lyssnande. Jag möter alltså den talande genom att visa respekt genom att vara närvarnade och genom att lyssna med hjärtat istället för att döma. Jag tar ansvar för mina egna värderingar genom att inte döma den som talar.
Detta är ngt av det mest fantastiska jag har lärt mig i livet och jag önskar att fler kunde lyssna på detta sätt. Man vinner så mycket och man blir mer närvarande i stunden och hittar lätt de där små guldkornen.
Det behöver inte alltid handla om att du lyssnar på ngn som har ett problem eller ngn som mår dåligt. Det kan vara så enkelt som att lägga undan din mobiltelefon när ditt barn pratar med dig istället för att lyssna halft och säga "mm, jaja" och sen bara ha hört hälften av vad som sagts.
Så ta dig tid att LYSSNA! Det är så mycket värt det!!
Jag har även lärt mig att våga vara ärlig och uppriktig i min respons som lyssnare. Att våga bolla tillbaka problemet till den som ventlilerar sig. Tidigare var jag rädd att personen skulle tycka illa om mig om jag frågade "men vad har du tänkt göra åt problemet då? vad skulle du kunna göra för att det ska bli bättre? Vad får dig att göra på det där sättet om du vet att du mår dåligt av det?" Och, ja, visst kan folk bli lite irriterade att man är så pass ärlig och låter de sjävla ta ansvar för sina handlingar och problem - men de flesta får sig en tankeställare och inser att de själva faktiskt kan göra ngt åt sina problem.
Det är ju faktiskt vanligt att man gärna skyller sina problem på andra och då kan det vara både jobbigt och svårt att inse att man många gånger själv har ett val och en lösning på sitt eget problem.
Om personen i fråga sedan gör ngt eller inte åt sina problem - det kan varken jag eller ngn annan styra. Den enda som har det ansvaret är personen själv.
Sen kan jag personligen känna att jag många gånger önskade att jag kunde få folk att må bra, bara genom att trolla med ett magiskt trollspö *whopsidiwhopsididoo* ........
That´s all - over and out ....
Sen brukar jag alltid försöka hjälpa och stötta alla som kommer till mig med sina bekymmer och problem. Mina vänner, och även andra som jag hjälpt, uppskattar att jag lyssnar utan att döma. Det är en del av den jag är.
Jag kan även stå för att jag inte alltid har varit så. Det finns stunder i mitt liv där jag har haft fördomar och dömt folk utan att veta bakgrunden till det.
Och det är inte heller det lättaste att lära sig att verkligen l y s s n a på vad en människa säger. Detta beror på att vi har olika erfarenheter och egna psykologiska filter som vi har byggt upp.
Vi kan lyssna endera reaktivt eller proaktivt. Med detta menas att vi lyssnar med endera vanemässiga filter eller medskapande filter.
Genom att lyssna med vanemässiga filter i ett samtal så agerar vi genom att hålla med eller inte, vi gillar eller ogillar, anser vad som är rätt eller fel. Vi är fördomsfulla och dömande.
Det jag har lärt mig genom åren, dels genom eget intresse, men även genom att ha studerat både pedagogik och psykologi i olika former, är att vara Proaktiv i mitt lyssnande. Jag möter alltså den talande genom att visa respekt genom att vara närvarnade och genom att lyssna med hjärtat istället för att döma. Jag tar ansvar för mina egna värderingar genom att inte döma den som talar.
Detta är ngt av det mest fantastiska jag har lärt mig i livet och jag önskar att fler kunde lyssna på detta sätt. Man vinner så mycket och man blir mer närvarande i stunden och hittar lätt de där små guldkornen.
Det behöver inte alltid handla om att du lyssnar på ngn som har ett problem eller ngn som mår dåligt. Det kan vara så enkelt som att lägga undan din mobiltelefon när ditt barn pratar med dig istället för att lyssna halft och säga "mm, jaja" och sen bara ha hört hälften av vad som sagts.
Så ta dig tid att LYSSNA! Det är så mycket värt det!!
Jag har även lärt mig att våga vara ärlig och uppriktig i min respons som lyssnare. Att våga bolla tillbaka problemet till den som ventlilerar sig. Tidigare var jag rädd att personen skulle tycka illa om mig om jag frågade "men vad har du tänkt göra åt problemet då? vad skulle du kunna göra för att det ska bli bättre? Vad får dig att göra på det där sättet om du vet att du mår dåligt av det?" Och, ja, visst kan folk bli lite irriterade att man är så pass ärlig och låter de sjävla ta ansvar för sina handlingar och problem - men de flesta får sig en tankeställare och inser att de själva faktiskt kan göra ngt åt sina problem.
Det är ju faktiskt vanligt att man gärna skyller sina problem på andra och då kan det vara både jobbigt och svårt att inse att man många gånger själv har ett val och en lösning på sitt eget problem.
Om personen i fråga sedan gör ngt eller inte åt sina problem - det kan varken jag eller ngn annan styra. Den enda som har det ansvaret är personen själv.
Sen kan jag personligen känna att jag många gånger önskade att jag kunde få folk att må bra, bara genom att trolla med ett magiskt trollspö *whopsidiwhopsididoo* ........
That´s all - over and out ....
Häxorna och blåkulla ...
Idag frågade vi eleverna om de visste vart påskärringarna åker idag och vart de faktiskt härstammar ifrån.
Vet ni hur detta kommer sig med Blåkulla egentligen? Enligt historien om häxprocesserna så var det barn som sa att vuxna hade kidnappat de och fört de till Blåkulla om nätterna. Barnen fick peka ut vilka detta var och sen var häxbränningarna igång. Här, nga hundra meter ifrån mig typ ... Coolt? Ja, en aning faktiskt ... galet? Ja, helt jävla sjukt galet hur det gick till på den tiden ... Idag frågar man varann om man har laddat kvasten och att "vi ses i Blåkulla ikväll" och så fnissar man lite och lägger ut häxbilder på facebook i alla dess former - snacka om storbrand om det hade varit 1668 ... *katjing*
Husdrömmar
Ja, vårkänslorna spirar vidare och jag vet inte vad det är, men jag har dragit med karl och unge på husvisning idag igen och så har vi en till visning inbokad nästa vecka.
Men jag vet inte hur jag tänker egentligen eftersom jag vill ha ett hus med mindre renoveringsbehov, men det jag kollade idag var ju såklart oxå i behov av lite finslipning.
Jag kliver in i huset och bara känner att HÄR vill jag bo, och så här skulle vi kunna göra här och där skulle vi kunna göra så - fanns massor av potential till ett drömhus - det enda som fattades var pool och sjö/havsutsikt.
Men jag menar, en pool är det väl att slänga dit och älvutsikten från balkongen kan väl få duga, eller hur!? Annars hade det allt; matkällare, vinkällare, relaxavdelning med dusch och bastu, gillestuga med öppen spis - massa rum; tänk att få ha ett riktigt gästrum! Och ett eget rum för kontorsdel! Hobbyrum = Yogarum = Lovely!! Och en stor tvättstuga med grovingång - guuu, va skönt när det är snö och och vårslask! I-landsproblem, ja visst - men jag bor ju i ett i-land, så whats the problem liksom ...
Men ja, vi borde väl fixa en del här hemma egentligen för att få upp utgångspriset på det vi har ... men det kanske finns fler som jag som ser potentialen på vad det kan BLI istället för vad det ÄR!? Eller?
Här bor jag just nu iaf - men nga strl större med mer utrymme skulle gärna välkomnas ...
Sovrummet visade jag ju tidigare i december- ett av få rum som vi nyss gjort om. Så visst har vi väl fixat lite under åren. Köket har ju fräschats upp för nga år sen oxå och en nice Champangeterass fick jag minsann på framsidan förra sommarn ...
MEN listan på allt som fortfarande ska fixas är låååång ... iaf om JAG får bestämma .... Så då kan ni ju tänka er ... Om karln får bestämma så är det nog bara möjligtvis hallen, jag menar, "tvättstugan" (hrmmm, om den ens får kallas så ... ) fungerar ju och duger som den är ... Ja, and so on typ ...
That´s all ... over and out.
Men jag vet inte hur jag tänker egentligen eftersom jag vill ha ett hus med mindre renoveringsbehov, men det jag kollade idag var ju såklart oxå i behov av lite finslipning.
Jag kliver in i huset och bara känner att HÄR vill jag bo, och så här skulle vi kunna göra här och där skulle vi kunna göra så - fanns massor av potential till ett drömhus - det enda som fattades var pool och sjö/havsutsikt.
Men jag menar, en pool är det väl att slänga dit och älvutsikten från balkongen kan väl få duga, eller hur!? Annars hade det allt; matkällare, vinkällare, relaxavdelning med dusch och bastu, gillestuga med öppen spis - massa rum; tänk att få ha ett riktigt gästrum! Och ett eget rum för kontorsdel! Hobbyrum = Yogarum = Lovely!! Och en stor tvättstuga med grovingång - guuu, va skönt när det är snö och och vårslask! I-landsproblem, ja visst - men jag bor ju i ett i-land, så whats the problem liksom ...
Men ja, vi borde väl fixa en del här hemma egentligen för att få upp utgångspriset på det vi har ... men det kanske finns fler som jag som ser potentialen på vad det kan BLI istället för vad det ÄR!? Eller?
Här bor jag just nu iaf - men nga strl större med mer utrymme skulle gärna välkomnas ...
Sovrummet visade jag ju tidigare i december- ett av få rum som vi nyss gjort om. Så visst har vi väl fixat lite under åren. Köket har ju fräschats upp för nga år sen oxå och en nice Champangeterass fick jag minsann på framsidan förra sommarn ...
MEN listan på allt som fortfarande ska fixas är låååång ... iaf om JAG får bestämma .... Så då kan ni ju tänka er ... Om karln får bestämma så är det nog bara möjligtvis hallen, jag menar, "tvättstugan" (hrmmm, om den ens får kallas så ... ) fungerar ju och duger som den är ... Ja, and so on typ ...
That´s all ... over and out.
My weekend
I helgen har jag gått runt i myspyskläder och inte gjort ngt vettigt alls, eller ja, det är väl iof vettigt att bara vara och ta det lugnt kanske. Och sen har jag umgåtts med vänner och familj och därimellan lärt känna min nya Ihpone ...
Maya ligger i soffan och är väldans förkyld - så jag har varit hemma med henne idag. Men ikväll är det dags att måla igen!! Den här skissade jag fram förra veckan. Ska bli spännande att se vad det blir av den ikväll:
Kram på er!
Maya ligger i soffan och är väldans förkyld - så jag har varit hemma med henne idag. Men ikväll är det dags att måla igen!! Den här skissade jag fram förra veckan. Ska bli spännande att se vad det blir av den ikväll:
Kram på er!
Back to life ...
Jag har varit väldans anti blogg - och facebook o allt vad det heter den senaste tiden. Jag har varit sönderstressad pga allt det sista plugghelvetet och sen börjat nytt jobb mitt i allt det. Zinkbrist hade jag tydligen. Men snart har jag kört i mig alla rör med brustabletter så jag känner mig piggare.
Som grädde på semlan så har min orkeslöshet orsakat att jag inte heller orkat träna. Min rygg mår med andra ord skit. IGEN! *gaaaaaaaaaaaaaah* Jag har till o med fuskat med min älskade yoga. S K Ä R P N I N G Sara! Så nu bävar jag för att jag MÅSTE gå till gymmet. Men jag får nog lov att börja från scratch med mitt rehab-program. Och det är faktiskt inte så jobbigt ... Så det blir min utmaning den här veckan ... Wish me luck!
Så kanske jag kan gå ner mina sista 5 kilo oxå - projektet jag började med för fyra månader sen. Men jag har iaf gått ner 7 kg, så det var ju inte så illa pinkat trots allt, eller hur!?
Annars då? Jo, jag har väl fått vårkänslor som så många andra. Mina vårkänslor består oftast av att jag vill ha ngn slags förändring, typ ett nytt liv eller nåt, eller ja, kanske inte helt och fullt sant. Men ni kanske fattar? Jag hittade en gård mitt ute i ingemansland typ. Så jag fick lov att dra med karln och unge på husvisning. Jiisäz va nice det va! Men hello E K O! Vi fick lov att tänka lite realistiskt oxå. Tänk er en mörk höstkväll när jag är ensam hemma och så har jag glömt att hämta in ved - tror ni på fullaste allvar att jag skulle gå ut till vedbon och hämta det då? Livrädd för galna yxmördare som jag är ... Och karln då; livrädd för Björnar. Han skulle ju skita på sig innan han hann till dass för minsta lilla knak i skogen ... You do the math ...
Men vi fick mersmak och kikar vidare - visst trivs vi här där vi bor. Men om jag bara kunde få ha åtminstone EN sida som vätter mot skogen eller vatten så jag kan få sitta SJÄLV utan grannar och bilar. Jag är verkligen fifty/fifty stadstjej/bondjänta så jag behöver balansen med lite av båda delar...
Sen har jag börjat kladda tavlor. Jädrans va skoj det är att gå lös med mina färger. Till hösten eller sommarn ska jag gå första bästa målarkurs för att lära mig mer teknik!
"Butterfly Life"
Jag tror att jag är klar med den här, men man vet aldrig.
De här två är jag iaf inte klara med - de ska jag fortsätta med i morgon!
"Bleading Heart storm"
That´s all!
Som grädde på semlan så har min orkeslöshet orsakat att jag inte heller orkat träna. Min rygg mår med andra ord skit. IGEN! *gaaaaaaaaaaaaaah* Jag har till o med fuskat med min älskade yoga. S K Ä R P N I N G Sara! Så nu bävar jag för att jag MÅSTE gå till gymmet. Men jag får nog lov att börja från scratch med mitt rehab-program. Och det är faktiskt inte så jobbigt ... Så det blir min utmaning den här veckan ... Wish me luck!
Så kanske jag kan gå ner mina sista 5 kilo oxå - projektet jag började med för fyra månader sen. Men jag har iaf gått ner 7 kg, så det var ju inte så illa pinkat trots allt, eller hur!?
Annars då? Jo, jag har väl fått vårkänslor som så många andra. Mina vårkänslor består oftast av att jag vill ha ngn slags förändring, typ ett nytt liv eller nåt, eller ja, kanske inte helt och fullt sant. Men ni kanske fattar? Jag hittade en gård mitt ute i ingemansland typ. Så jag fick lov att dra med karln och unge på husvisning. Jiisäz va nice det va! Men hello E K O! Vi fick lov att tänka lite realistiskt oxå. Tänk er en mörk höstkväll när jag är ensam hemma och så har jag glömt att hämta in ved - tror ni på fullaste allvar att jag skulle gå ut till vedbon och hämta det då? Livrädd för galna yxmördare som jag är ... Och karln då; livrädd för Björnar. Han skulle ju skita på sig innan han hann till dass för minsta lilla knak i skogen ... You do the math ...
Men vi fick mersmak och kikar vidare - visst trivs vi här där vi bor. Men om jag bara kunde få ha åtminstone EN sida som vätter mot skogen eller vatten så jag kan få sitta SJÄLV utan grannar och bilar. Jag är verkligen fifty/fifty stadstjej/bondjänta så jag behöver balansen med lite av båda delar...
Sen har jag börjat kladda tavlor. Jädrans va skoj det är att gå lös med mina färger. Till hösten eller sommarn ska jag gå första bästa målarkurs för att lära mig mer teknik!
"Butterfly Life"Jag tror att jag är klar med den här, men man vet aldrig.
De här två är jag iaf inte klara med - de ska jag fortsätta med i morgon!
"Bleading Heart storm"
That´s all!
Så sant, så sant ...
Music Art
First aid kit
Lyssna och N J U T
Fin Poncho!
Den här fina ponchon kan man vinna om man går in på http://lmommy-dearest.blogspot.com/2012/02/give-away-dags.html
Ha en bra dag!!
Längta ...
Livet går i rasande fart just nu. Massa måsten. Men det lugnar ner sig snart. Längtar mest bara till helgerna varje vecka ... Försöker ladda lite energi genom att drömma mig bort till en magisk kväll i Paris i somras ... men då längtar man ju mest bara bort till bättre tider, så den idén funkade inte så bra den heller ...
Att göra sig av med sitt fula Ego
När man känner att man vill massa roliga saker men bara känner ett motstånd till att göra allt detta, ja, då kan det vara Egot som bråker med en. Egot kan ha växt sig större än sig sjäv när detta händer. Nu pratar vi inte om att vara ego på ett negativt sätt, utan detta handlar mer om den fula gubben på ena axeln - ni vet, man brukar se en fin söt ängel på ena axeln och en liten djävul på den andra i filmer och så, hänger ni med?
Det är alltså den lilla djävulen som är egot kan man säga - som bara pratar en massa strunt. Ok, då fattar ni!?
NÄR detta händer kan man göra en busenkel övning för att få bort den om den vuxit sig stor. Jag menar, egot är ju bra IBLAND, typ när den skriker nej om man man får för sig att hoppa över ett stort brant stup som kan riskera livet ...
MEN när den stör er när ni vill göra roliga saker och säger att "du är för ful, för fet, du kan inte, du är så jävla kass och dålig, ingen vill vara med en sån tråkig person som du" Ja, då är det dags att ta i med hårdhandskarna.
Jag fick lära mig denna övning på en kurs jag gick tidigare - som säkert kan låta flum-flum i vissas öron, men ja, ni vet ju att jag är som jag är och håller på med knasiga flum-flum-grejjer, så vad annat kan ni förvänta er när jag är i farten!?
SÅ, det ni gör är att ni sätter er ner, blundar, andas nga djupa andetag och slappnar av. Mediterar med andra ord. Sen när ni känner er redo så börjar ni att visualisera detta jobbiga ego och sedan tar ni fram ungarnas kritor och tuschpennor och papper - OBS kan behövas extra stora papper om ni har ett stort fult monster - och sen är det bara att rita ner allt som ni får till er i huvet och forma en bild av det sk Egot. SEN skrynklar ni ihop det, river sönder det och eldar upp det! Klart! Så kommer ni att känna er mycket bättre!! Jag lovar! Flum-flum? Ja, kanske det. Men ett psykologiskt underverk!
Jag gjorde det häromdagen - kände att det var dags liksom. Å, jeflaranamma va ful han va!
Så nu är man back to business så att säga...
That´s all - over and out.
Det är alltså den lilla djävulen som är egot kan man säga - som bara pratar en massa strunt. Ok, då fattar ni!?
NÄR detta händer kan man göra en busenkel övning för att få bort den om den vuxit sig stor. Jag menar, egot är ju bra IBLAND, typ när den skriker nej om man man får för sig att hoppa över ett stort brant stup som kan riskera livet ...
MEN när den stör er när ni vill göra roliga saker och säger att "du är för ful, för fet, du kan inte, du är så jävla kass och dålig, ingen vill vara med en sån tråkig person som du" Ja, då är det dags att ta i med hårdhandskarna.
Jag fick lära mig denna övning på en kurs jag gick tidigare - som säkert kan låta flum-flum i vissas öron, men ja, ni vet ju att jag är som jag är och håller på med knasiga flum-flum-grejjer, så vad annat kan ni förvänta er när jag är i farten!?
SÅ, det ni gör är att ni sätter er ner, blundar, andas nga djupa andetag och slappnar av. Mediterar med andra ord. Sen när ni känner er redo så börjar ni att visualisera detta jobbiga ego och sedan tar ni fram ungarnas kritor och tuschpennor och papper - OBS kan behövas extra stora papper om ni har ett stort fult monster - och sen är det bara att rita ner allt som ni får till er i huvet och forma en bild av det sk Egot. SEN skrynklar ni ihop det, river sönder det och eldar upp det! Klart! Så kommer ni att känna er mycket bättre!! Jag lovar! Flum-flum? Ja, kanske det. Men ett psykologiskt underverk!
Jag gjorde det häromdagen - kände att det var dags liksom. Å, jeflaranamma va ful han va!
Så nu är man back to business så att säga...
That´s all - over and out.
Var det bättre förr?!
